Kedjesnoken (lampropeltis getulus)

Nu för tiden säger man mest Kungssnok

är omkring 1 meter lång, kraftig och landlevande. De största exemplaren når upp till ca 200cm. Huvudet är långsträckt och svagt avsatt. Ögonen är stora med runda pupiller. Fjällen är släta och analplåten hel. Färgteckningen varierar mycket mellan de många underarterna. Hos nominatformen finns glest kedjeliknande mönster i vitt eller gult på den mörkbruna eller glänsande svarta grundfärgen. Hos flera underarter försvinner kedjemönstret. Helsvarta exemplar finns, liksom gulprickiga.

Förekomst

Kedjesnokens utbredning, med åtminstone 11 underarter, sträcker sig från södra Oregon och Kalifornien till östra USA, där de är vanligast och långt in i Mexiko.

Kedjesnoken är de vilda slätternas orm, och man hittar den sällan på mer än 800m höjd. Man ser den i glesa tallskogar, längst floder, vid dammar, kärr och sjöar, och i rasbranter med sparsam vegetation.

Ekologi

Kedjesnoken är dagaktiv under våren och den ses ofta sola sig under morgon och eftermiddag. Under sommaren blir den nattaktiv och lever ett undanskymt liv. Den gömmer sig ofta under fallna träd, stubbar, stenar och hål i marken. Det är också mycket vanligt att de hittas vid soptippar.

Kedjesnoken är allätare. Mest känd är den dock för sin vana att äta andra ormar, både giftiga och ogiftiga. Den tycks vara immun mot de giftormar som finns inom dess utbredningsområde. Förutom ormar äter den också smådäggdjur, fåglar, ödlor, groddjur, ägg från olika ryggradsdjur (fåglar, sköldpaddor), insekter och andra ryggradslösa djur.

De stora bytena dödas genom omslingring. Kedjesnokarna klättrar och simmar utmärkt.

Parning sker under våren. De långa ovala äggen (30-40mm långa), som klistrar ihop till en hög, läggs under stubbar och stenar eller i lövhögar och liknande med tillräckligt hög temperatur och fuktighet. Ungarna kommer vanligen fram i augusti eller september och är då 22-28cm långa. Beroende på område varar övervintringen 4-6 månadet.

Kalifornisk kedjesnok
Lampropeltis g. californiae

Släktet Lampropeltis, kungssnokar innehåller en rad populära arter som den variabla och färggranna mjölksnoken och den vanliga kungssnoken, Lampropeltis getula. Den är lätt att hålla i terrarium och förökar sig villigt. Den finns idag i en rad olika färg- och teckningsvarianter.

Föda

En nästan alltid hungrig orm som äter det mesta – även artfränder i vissa fall. Stapelfödan är möss och råttor i passande storlek.Ungar brukar sällan vara svåra att få att äta.

Utfodra gärna honor lite extra, det ger bättre resultat när de lägger ägg

Ljus och värme

Terrariet kan förses med ljus från lysrör, UV-ljus är ej nödvändigt för denna skymningsaktiva art. De tycker om värme och den kan gärna komma underifrån via värmekabel eller -matta. Om dagen kan temperaturen gå upp till 28-30 ºC, nattetid kan den sjunka till rumstemperatur

Könsskillnader

Ungar kan könsbestämmas genom att försiktigt klämma fram hemipenisarna. Vuxna individer kan könsbestämmas med knappsond eller genom att jämföra svansarnas längd och utseende. I samband med kurtis och parning är det enkelt att se vem som är vem. Uppvaktning kan dock förväxlas med två hanar som bråkar.

Förökning

För lyckad förökning bör man ge den kaliforniska kedjesnoken en vintervila i 10-12 veckor vid en temperatur av ca 15 ºC. I februari-mars tas ormarna fram och efter ett par veckor sker parningen. Det händer att hanen biter sig fast i honans kropp vid parningen. Efter ytterligare en månad lägger honan 5-10 stora, ofta avlånga ägg som kläcks, beroende på temperatur, efter ca 10 veckor. Om man matar honan väl lägger hon nästan alltid en andra kull samma säsong.

Favoriter

Mina egna favoriter är de svart-vita desert phase 50/50, och  High white.